Kalimera! God morgon!
Här sitter jag som en annan Ernst barfota i skuggan av ett citrusträd med trögflytande starkt grekiskt kaffe i koppen. Enögda hotellhunden Sture (som egentligen heter något annat) har kommit för att hälsa på oss som han gör varje morgon innan han lägger sig och flämtar av värmen. Snart är det dags att resa tillbaka till verkligheten därhemma igen. En vecka går obevekligt mot sitt slut. En vecka fylld av intryck – och insikt. Härliga dagar med bad i kristallklart vatten, god mat och en massa möjligheter till upplevelser i form av historia, kultur, sport, natur eller bara att vara. Allt detta på denna lilla plats på jorden.
Men det finns ju en annan verklighet bortom de vackra solnedgångarna också och det är något som invånarna här fått erfara dubbelt. Som många säkert redan vet, inte minst genom medias rapportering, har öarna nära turkiska gränsen i allmänhet – och Lesbos i synnerhet – tagit ett enormt ansvar när det gäller flyktingmottagandet i Europa och EU. Det senaste året anlände omkring 500 000(!) människor på flykt i undermåliga båtar till denna ö. Hur många som gick under på havet kan man nog bara gissa. Siffran för i år ser med all säkerhet ut att upprepas. Detta sätter naturligtvis hela samhället under stor press, särkilt som den grekiska ekonomin minst sagt redan är ansträngd. Befolkningen på Lesbos (som är nominerade till Nobels fredspris för sin insats) drabbas nu dubbelt upp eftersom turisterna till stor del uteblivit för andra året i rad. I restauranger som så här års brukar vara fulla sitter det gäster vid två eller tre bord. Solstolarna gapar tomma efter badande och hotellen går på tomgång. Ändå möts man med samma genuina vänlighet överallt. Detta var vårt första men definitivt inte sista besök här och det lokalbefolkningen minst av allt behöver är ju att människor skräms bort härifrån.
Vill man hjälpa till och dra ett litet men ack så viktigt strå till stacken erbjuder många flygbolag sina resenärer att ta med extra bagage med förnödenheter såsom livsmedel och kläder. Det är välkommet och tas tacksamt emot av de olika organisationer som verkar här.
(Hunden heter i verkligheten Laffi.)
Tommy Sandell 