Månadsarkiv: oktober 2012

För förtjänstfulla insatser

Det är en dag i februari tror jag och jag är på väg till anställningsintervjun. Lite högre puls än vanligt och lite torr i munnen av nervositeten inför vad som väntar. Det är år 1986, samma år som mordet på Olof Palme, Tjernobylkatastrofen och Trisslottens födelse. Alltså skäl för en viss oro men lite hoppfull ändå när jag går uppför trapporna i den gamla byggnaden.

Svisch. Står i en vacker sal i en annan gammal byggnad, nu i Malmö. Pulsen något högre än vanligt och lite torr i munnen. Jag får ett tal uppläst för och om mig och min bana inom företaget av självaste Chefen. Det är år 2012.

Vad var det som hände? Om jag 1986 kunnat se mig själv drygt tjugofem år framåt i tiden så hade jag nog inte trott mina ögon.

Det har varit en omvälvande resa på många plan. Omvärlden har förändrats i en takt snabbare än vad de flesta kunde ana och därmed också förutsättningarna för alla vi som lever och verkar här i vår lilla del av världen. Också inom Posten har det varit en tid i ständig förändring, så visst har det varit omtumlande, med både blod och svett men också av glädjetårar. I ärlighetens namn har det väl funnits morgnar när man känt både motstånd och ovilja och helst hade legat kvar i sin sköna säng, men de dagarna är i minoritet

Svisch. Teleportören gör några snabbstopp i tiden som flimrar förbi i en rasande fart.

Det är en stjärnklar vinterkväll strax efter klockan 19 när jag kommer tillbaka till kontoret efter avslutad brevbärartur. Det är så sent att t.o.m tiden för kvällsstjänstgöringen är passerad när jag hungrig och stelfrusen stapplar in och tror att jag är sist tillbaka. Två timmar senare vid 21-snåret kommer Jonte…

Svisch. Det är en förmiddag på företagsrundan då jag inför en road kund hoppar in på passagerarplatsen i den högerstyrda postbilen.

— Ehum, ska bara kolla lite här…

Svisch. Den morgonen i lunchrummet då jag första gången jag lade märke till den där Christine… Hon som några år senare skulle bli min Fru!

När jag är på väg uppför den där trappan 1986, hoppfull med betygen i ett brunt kuvert kan jag inte ana att jag skall vara kvar inom samma företag tjugofem år senare. Den allmänna uppfattningen numera är väl snarare den att det hör till det förgångna att vara kvar hos samma arbetsgivare längre än några kvartalsrapporter. Icke desto mindre var vi en skara medarbetare med en sammanlagd anställningstid och yrkeserfarenhet på sisådär 300 år som i lördags fick ta emot en minnesgåva ”För förtjänstfulla insatser” vid denna mycket trevliga och festliga tillställning på Restaurang Årstiderna i Malmö. I de specialskrivna talen kunde man skymta individen bakom uniformen.

Taggad
%d bloggare gillar detta: