Etikettarkiv: Christopher McDoughall

Dags att vända blad (och springa vidare).

En summering av träningsåret 2012 skulle kunna inledas med ett citat av Bo Sundström i Bo Kaspers Orkester på senaste konserten: ”En beskrivning av ett jävla pissår helt enkelt.”

Efter att ha haft ett verkligt superår 2011 med rekord i antalet tävlingar, inspirationsboostad till tusen av löpargruppen SATS Running Club och resultat i nivå med personbästa kunde det knappast bli bättre, vilket skulle visa sig…

Året inleddes som det föregående slutade, med ett sedan länge ignorerat hälsporresymtom och nyutprovade, dyra inlägg. Efter ett kortare träningsuppehåll pga flyttbestyr och en rejäl vurpa i en novembermörk Pålsjö Skog förärades jag även en diffus smärta i bakre lårmuskeln som –trots att jag i stort sett slutat springa helt och hållet, ännu envist vägrat ge med sig. Försökte ta mig runt mina löprundor som vanligt, men allt eftersom att smärtan ökade och temperaturen sjönk så föll, liksom snön, också motivationen och träningsmängden rasade i träningsdagboken. Besök hos sjukgymnast konstaterade bristning / inflammation i hamstringsmuskelns fäste. Vila och lätt träning hemma ordinerades.

Kan man inte göra det man vill så får man göra det man kan

Alltså försöka hitta någon kompletterande träningsform. Smidig som ett kylskåp satt jag så där på gymmet och yogamattan i dämpad belysning och lyssnade till min andning och försökte hänga med i positionsbytena. –Mycket jobbigare än vad jag föreställt mig. Efter att ha gått på ett pass i veckan, hyfsat regelbundet, kan jag säga att jag har en mycket bättre kroppskontroll idag och att jag även blivit bättre på att hantera vardagsstressen.

Annan, mer mjölksyrakrävande, träning som jag tycker fungerar bra som komplement är cykel, både på landsväg och i form av olika intensiva spinningpass samt ViPR -en cylinder av gummi i tre olika vikter. Med många olika greppmöjligheter kan den användas som en skivstång, balansplatta, hantlar eller som en medicinboll. Här är det dock lätt att gå på en för tung ViPR alltför snabbt vilket jag fick erfara genom en inflammerad sena i armen som bryskt hållit mig borta från styrketräningslokalen i nästan precis ett halvår. Elände.

Som alltid vaknar ju löpsuget på allvar framåt våren och i år var inget undantag. Tanken var nu att lägga om kurs helt och börja springa med sk barfotaskor istället och i stort sett bara köra intervaller enligt konceptet 30-20-10. Allt för inte förvärra skadan och ändå inte förlora alltför mycket i kondition. Eftersom helt andra och otränande muskler tas i bruk vid denna typ av löpning så krävs det lång tillvänjning innan det går att springa längre distanser. Men enligt planen och en anmälan som tycktes etsad almanackan skulle jag springa Post SM och den sk Postmilen i maj! Det fick bli i konventionella skor och jag kunde, trots nästintill obefintlig träning, genomföra den med hjälp av värktabletter, men mot allt sunt förnuft. Det blev en hyftsad tid men sviterna satt i vill jag lova.

Allt detta är ju ändå till stor del självförvållat och ganska små bekymmer i jämförelse med Hustrun vars menisk spökat under året och trots operation i augusti fortfarande smärtar och förhindrar henne att träna som vanligt. Sade jag elände?

I samma takt som alla mina tröjor och skjortor på ett mystiskt vis krympte så stod framför allt landsvägscykel och spinning för en allt mer tynande veckoträningsdos. Målet någonstans där i fjärran var Vätternrundan 2013.

Men med en anmälningsprocedur i stil med att sätta hoppet till trisslotter så försvann illussionerna efter 2 timmar och 45 minuter anmälningsdagen. Nytt rekord!

Det blir bättre se’n

I somras sträckläste jag Born to run av Christopher McDoughall och blev…frälst!

Sällan har väl så många fjäll fallit från ögonen som under den tid det tog från första till sista kapitlet. Det kändes verkligen som jag var på rätt spår med det här med barfotalöpning. Bort med inläggen och alla råd om stabilitet och dämpning! De kanske snarare orsakat än förhindrat alla skador.

Nu är jag tillbaka på löpbandet och bland vikterna på gymmet och avslutar just nu sista dagarna på året med några sedan länge efterlängtade styrkepass och nyfunnen inspiration –och ordentligt med träningsvärk. Armen känns bra nu medan smärtan i hamstringsmuskeln varken blir bättre eller sämre. Bara att gilla läget alltså. Kör lite lätt (barfota-)löpteknik på löpband. Skulle verkligen vara kul att kunna genomföra årets upplaga av Springtime – Helsingborgs Stadslopp över 10 km.

Hittade därför lämpligt ett par Merrell Road Glove på mellandagsrean idag med ett pris jag inte kunde motstå. En barfotasko med mycket bra omdömen och en riktig motivationshöjare! Så nu står det två par i hallen och blänger på en och vill ut. Dessutom har SATS anammat 30-20-10 metoden och kommer att köra spinning enligt konceptet med start i januari. –Jo, jag är bokad…

Spinninginstruktör Anna tipsade förresten om norska Birkebeinerrittet, ett 94 km långt mountainbikelopp som går om hösten. Kanske kan va något att sätta tänderna i…

För övrigt håller jag självklart tummarna för Team Rynkeby och särskilt dess helsingborgslag som just nu är i full färd med att helt ideellt samla in pengar till barncancerfonden innan det bär av till Paris på cykel i sommar. Hjältar finns!

Taggad , , , , , , , , , , , ,
%d bloggare gillar detta: